snälla

nej. nej. nej. ordet som ringer i mitt huvud hela tiden. ¨kanske han skickar idag¨ nej. ¨kanske han tkr om mej iaf¨ nej. så många tankar i mitt lilla huvud. jag kan inte uttrycka mej längre. allt kommer på en gång bara. det går liksom inte att prata om det, att skriva om det. den lilla information ni vet nu tyder på att allt är bra. allt går fint. enda bekymmer du har är ju pojken. kanske är det sant men, allt kommer från olika håll. jag försöker att bara fokusera på honom. men det går inte. ni kommer ivägen och skrattar. vad ska jag göra? såklart skrattar jag med er och ni ser en lycklig unge. men under det lilla lyckliga ansiktet så finns det nåt helt annat. nåt som skrattar så hemskt. ni vet det där skrattet.. mohahaha. det är den lilla djävulen. han har just lekt sin elaka lek. ställt till problem man just fått uppbyggda. bara liksom, rasar ner.
jag vet att jag är jobbig och kan ses som fake. men ni som känner mej. ni borde veta. ni borde säga ifrån. precis som jag alltid gjort för er i de svåraste tider. ni ser detta som ett litet problem. problem som kan fixas. problem som man lägger i kö. så de akuta får komma före. mina problem är aldrig akuta enligt er. när ni läser detta kommer ni kanske tänka, men vadå. hon kan ju berätta. vetni, som man alltid tänker. sådär, hon mår bra. men, ibland tar man fel. ibland så går det över styr. ibland så bara.. blir man inlåst i ett rum, stora lås.så man säkert inte ska komma ut. inga nycklar har gjorts till såna dörrar. isolerade väggar. ropen på hjälp hörs inte. de enda som finns där är ensamheten, tomheten och jag. precis där, så börjar man se allt från ett annat håll. man låssas allt är bra, kommer med ursäkter då de frågar hur man mår på riktigt, stöter undan de som kan utsätta en för problem. och då, börjar de prata bakom ryggen. göra saker som är otroligt dumma som man inte ens skulle kunna tänka sej. men det går över. det enda vi kan skylla på är den lilla djävulen.